I samspråk med Emil Haskett

Författare och stipendiat

Sommarvinden blåser över gården på Vimmerby folkhögskola. I den stora linden vajar några färgglada mjölkkartonger omgjorda till fågelmatare. Det är sommarlov för deltagarna, men lärarna har arbete kvar. Inne i biblioteket ligger boktravar som ska sorteras på borden och Emil Haskett ber om ursäkt för röran.

Han har varit lärare här i 16 år nu, och det är en cirkel som har slutits.

“Jag gick själv på den här skolan som ung”, berättar han.

Skolåren hade inte varit så enkla, men som så många andra hittade Emil hem i folkhögskolans pedagogik med en sorts lärande som passade honom. 

Tuna är Emils uppväxtort och där bor han fortfarande, efter kortare perioder under studieåren i Göteborg, Linköping och Öland. I Tuna fanns närheten till skog och sten, och till mormor som berättade sagor om Näcken, troll och älvor.

“Jag har tidigt kopplat ihop naturen med mysterier och mytologi, som människor alltid har gjort.”

Lära sig skriva

Efter en brokig utbildningsbana utan någon särskild målinriktning jobbade Emil några år som medicinsk sekreterare. Sedan såg han att Vimmerby Folkhögskola sökte en lärare, och jobbet blev en hemkomst. Han har under åren undervisat på just den kurs han själv gick, utbildningen till medicinsk sekreterare, men också i svenska och engelska. Under senare år har också kreativt skrivande blivit en del av paletten och han har lett två sommarkurser. I höst görs en större satsning med en skrivarkurs på halvtid som Emil ansvarar för.

“Egentligen tror jag inte att man kan lära någon annan att skriva. Skrivandet är ett hantverk och man blir bättre ju mer man håller på. Men man kan utforska det tillsammans, peppa och lära sig av varandra.”

När Emil skriver landar han inom fantastiken. Intresset för det fantastiska väcktes tidigt. Vägen in gick genom Narnia-böckerna av C S Lewis och därefter var steget till Tolkien och Sagan om ringen inte stort. Sedan följde andra författare som tog det fantastiska in i nutiden och stadsmiljöerna, så kallad urban fantasy. Han började också skriva egna berättelser tidigt.

“Men det är inte mina tidiga skrivupplevelser jag minns bäst, utan läsupplevelserna. Det är någonting fantastiskt med språk och skrivande i sig, att små godtyckliga tecken som människan har hittat på kan förmedla bilder till någon annan och ge dem en upplevelse. Det fascinerades jag av redan som barn och det tycker jag fortfarande är någonting nästan magiskt.”

Rollspel

Som barn kom han också i kontakt med en av den tidens trender, rollspel. 

“På 80-talet var det något av underground över ett spel som Drakar och demoner, och för att kunna spela behövde man känna någon som hade en låda. De var inte lätta att få tag i och det var också mycket debatt i samhället om faror med rollspelen. Men det intressanta med rollspel är att en grupp människor berättar en historia tillsammans.”

I rollspel är en av deltagarna spelledare och hittar på förutsättningarna för den värld spelet ska röra sig i, skapar väsen och en grundhistoria. De övriga spelarna formar sina egna karaktärer med styrkor och svagheter. Vartefter berättelsen tar form följs vissa grundregler och utgången av en viss situation bestäms av de givna reglerna och med hjälp av en tärning. 

“Som spelledare har jag lärt mig att karaktärerna inte alltid gör det som jag hade tänkt mig. Då måste jag anpassa efter hur det blev istället. På så sätt har jag lärt mig någonting av rollspelen om gestaltning och händelseutveckling. Jag har omedvetet övat på dramaturgi.”

Magisk plats

Emil har gett ut en roman, Dit du inte får gå (Nordic Press/House of Loki, 2017) och medverkat med noveller i flera antologier. En serie om fyra noveller på engelska är på gång, varav en redan har publicerats och de andra ligger i pipeline hos förlaget. 

Dit du inte får gå är just urban fantasy, där en grupp ungdomar går in till den förbjudna stadsdelen Gamla stan i den fiktiva staden Borgtuna. Platsen är magisk, där rör sig väsen från de gamla sagorna. Ungdomarna i berättelsen får väldigt olika upplevelser under sitt första besök där, med varierande grad av möten med det övernaturliga, och de reagerar också olika på erfarenheten. Det kommer i sin tur att påverka deras fortsatta val och relationer med varandra.

“Det är egentligen det som är det viktiga med boken”, säger Emil. ”Den handlar om att bli vuxen, vad som händer när det trygga bryts – när föräldrar inte är den tryggheten de borde vara, när vänskap prövas. Att vara vuxen är farligt på ett sätt som man kanske inte är beredd på och som det är svårt att förbereda sig på. Verkligheten är inte alltid så schysst.”

Det övernaturliga blir en förstärkning av tematiken och en stämningsskapare. 

”Jag ville se vad till exempel ett skogsrå skulle göra i en stad, och hur andra väsen skulle bete sig i en modern miljö. Det var kul att tänka ut det.”

Symboler för faror

I det magiska finns också en koppling till urgamla symboler och berättelser som har följt människor under tusentals år.

“Väsendena stod för faror som man kunde möta i skogen, och på liknande sätt finns det faror nu som det inte alltid är så lätt att prata om.”

Det finns ett manus till en fortsättning av boken, men det är inte utgivet än. Först blev det förändringar inom förlaget, men nu är det Emil själv som tvekar.

“Det är något som skaver och jag vet inte riktigt vad det är. Jag är inte helt nöjd med texten. Kanske ska det här vara den enda berättelsen om Borgtuna? Vi får se.”

Ny saga om Vimmerby

Istället arbetar han på “Vimmerbysagan”, som han skickade in som textprov till Litteraturnod Vimmerbys författarstipendium vilket han också tilldelades i februari i år. Den är riktad till åldern 9-12 år, vilket är en ny målgrupp för Emil. Intrigen påminner om den i Dit du inte får gå, på så sätt att det finns ett dolt arkiv på Vimmerby bibliotek där det bor gamla väsen.

“Det finns mycket här i Vimmerby som anknyter till gammal tro. Det har varit en boplats här sedan lång tid tillbaka, innan det hette Vimmerby. I Gästgivarehagen finns till exempel en av Nordens största gravplatser. Den kommer att ha en roll i boken, då en gast vaknar och börjar kräva offer, och barnen behöver ta reda på vad det där spöket egentligen vill, och varför.”

Han avsätter tid på eftermiddagar och kvällar för skrivandet, och stipendiet har blivit en uppmuntran och en knuff i rätt riktning.

“Det är första gången jag får en utmärkelse för mitt skrivande, och det var roligt att få det i början av skrivprocessen. Att någon annan säger att de tror på min idé. Annars är det lätt att ge upp efter tag, men nu vill jag verkligen att det här ska bli färdigt.”

Målet är att ha ett manus klart till årets slut. Drömmen är att få napp hos ett stort förlag, men fantasikgenren är inte så stor i Sverige, åtminstone inte för vuxenmarknaden. Ändå är det inom den genren han vill fortsätta.

“Någon gång har jag försökt skriva en deckare, eftersom det verkar vara det som folk vill läsa. Men det slutar alltid med att något gudomligt inträffar eller att det dyker upp ett monster. Det verkar vara det jag vill skriva”, säger Emil Haskett.

Text & foto: Carolina Klintefelt

Emil Haskett

AktuellLitteraturnod Vimmerbys författarstipendiat 2024

OrtTuna

Tidigare publiceratDit du inte får gå (Nordic Press/House of Loki 2017)