Fart. Om det är ett enda ord som ska sammanfatta Cecilia Andersson, ekonomen som sadlat om till deckarförfattare, så är det just detta. Både som rallyfantast och som skribent tycker hon om när det går undan, och är nu uppe i två böcker per år, en hastighet som många andra skrivande personer skulle avundas.
Vi möts på Kafé Kannan i Västervik, den ort där Cecilias första bokserie utspelar sig.
– Västerviksborna har varit så snälla, jättegenerösa, trots att jag inte är barnfödd här, säger Cecilia. Men jag har också varit noggrann i mina beskrivningar av miljöerna så att de ska stämma med verkligheten.
Det var i Lönneberga Cecilia växte upp, men någon författardröm hade hon inte som barn.
– Jag försökte skriva dagbok någon gång, men jag tröttnade jättefort, säger hon och ler med hela ansiktet. Jag hade alltid myror i brallan.
Däremot har hon alltid läst mycket, och det var en självklarhet i familjen att alla gjorde det, såväl föräldrarna som Cecilia och hennes syskon.
Stolthet över arvet
Att bo i Lönneberga var förstås förknippat med Astrid Lindgren, och Cecilia upplever idag en stolthet över det arvet. Sjuttiotalet innebar en explosion av Astrid Lindgren-berättelser – inte minst genom filmerna om Emil i Lönneberga – som gjorde att böckerna fick större spridning och ökad betydelse.
Som barn tog hon det för självklart, men i efterhand har hon förstått att det har haft en viss påverkan.
– Platsen och författarskapet var med och präglade oss som växte upp där. Idag använder jag erfarenheten av det småskaliga och den lilla platsens betydelse som en del i mitt författarskap.
Hennes dröm som barn var att bli operastjärna.
– Birgit Nilsson var min favorit. Tyvärr kan jag inte sjunga alls.
Det glada leendet tar med sig hela Cecilias ansikte igen.
Nästa idé var att bli nyhetspresentatör eller hallåa i tv.
– I slutet av 80-talet kom det flera nya tv-kanaler – trean, fyran, femman. De behövde nytt folk, och det kändes som en möjlighet för oss som var tonåringar.
Ekonomisk linje
För att bli journalist behövdes språkkunskaper, och efter grundskolan var Cecilia ett år i USA som utbytesstudent. Hennes föräldrar fick hjälpa till med ansökan till gymnasiet innan hon var tillbaka, och när hon kom hem upptäckte Cecilia att hon hade blivit antagen till det ekonomiska programmet, inte det humanistiska som hon hade sagt.
– Mamma och rektorn hade sett att jag hade bra betyg i matematik, och då tyckte de att jag passade bättre på ekonomi, säger Cecilia.
Besvikelsen var dock inte så stor att hon hoppade av, utan hon genomförde gymnasiet, och därefter flyttade hon till Eksjö. Hon hade börjat åka med som kartläsare i rally och träffat både vänner och en pojkvän.
Däremot hade hon inte tagit reda på vilka betyg som behövdes för att bli antagen på journalisthögskolan – höga, visade det sig. Cecilia kom inte in.
Istället började hon läsa enstaka kurser och tog även uppdrag inom bokföring. En av hennes kunder samarbetade med en av Sveriges största revisionsbyråer, och efter ett tag rekryterades hon dit.
– Det gick inte många veckor innan jag kastade bort journalistplanerna, säger hon.
Kollegor över hela Sverige
Att jobba med ekonomi var fint – hon fick ha snygga kläder, jobba på fräscha kontor och använda nya datorer. Dessutom kom hon in i ett mycket större sammanhang än hon hade upplevt tidigare, på en firma där hon hade tretusen kollegor över hela Sverige.
– Det var så härligt att få träffa alla dessa människor som man möter som konsult, beskriver hon med äkta entusiasm. Och det finns så många häftiga företag som gör så himla många roliga grejer.
Vid sidan om arbetet läste hon istället för journalistik in en civilekonomexamen.
Inom den stora revisionsbyrån blev hon kvar i omkring tjugo år, med varierande arbetsuppgifter över tid. Hon har varit regionalt ansvarig för införandet av ett nytt administrativt system och gjort allt från bokslut till att svara i telefon.
– Det har alltid varit mötet med människor som har varit det roligaste, säger hon.
Hon träffade även en ny kärlek, också han engagerad i motorsport. Med honom och hans två små söner bildade hon familj, och de fick en tredje pojke tillsammans.
– Jag känner att de alla tre är mina litegrann – och det får jag säga även för deras mamma. Vi har väldigt bra kontakt.
Under somrarna spenderade familjen så mycket tid som möjligt i skärgården med båtliv, men så småningom blev det för trångt i båten. Då sålde de den och köpte istället ett sommarhus i Almvik utanför Västervik.
Dags för förändring
Runt år 2010 fick Cecilia ett nytt uppdrag i tjänsten – att blogga. Det var många företag som behövde läsa om olika saker, allt ifrån hur man ställer upp en faktura till hur byggmomsen fungerar. Eftersom Cecilia tyckte om att skriva passade uppgiften perfekt.
Nu var det dags för en förändring i livet, så efter tjugo år som ekonom på den stora byrån sa hon upp sig och startade en egen firma där hon både tog ekonomi- och skrivuppdrag.
För att utveckla sitt skrivande anmälde hon sig till en skrivarkurs på distans via Jönköpings universitet.
– Jag tänkte nog inte på vad det var jag anmälde mig till, skrattar hon. Jag såg bara att det var en skrivarkurs och så kastade jag mig in, “högskola är bra, den tar jag”.
Skrev om Västervik
Under kursen fick hon pröva på att skriva inom olika genrer. Den allra sista inlämningsuppgiften var tio sidor på en berättelse som skulle kunna bli något längre. Cecilia visste inte vad hon skulle skriva så hon sköt på uppgiften. Strax före inlämningsdagen satt hon ensam en kväll i huset på Almvik.
– Jag tänkte att något måste jag ju lämna in. Och så tittade jag ut genom fönstret och såg Gamlebyviken. Det var vår, det var mörkt ute och såg lite spännande ut.
Den hemtama miljön fick bli skådeplatsen.
– Västervik är en sådan miljö som många tycker om att läsa om, en semesteridyll. Det finns också flera andra spänningsförfattare som skriver om Västervik, till exempel Niklas Wrångberg och Samuel Karlsson.
Så behövde hon en karaktär.
– Kvinnor i min egen ålder känner jag ju till lite, så jag hittade på en medelålders kvinna som fick heta Anna. Om jag utsätter henne för någonting så borde det bli spännande, tänkte jag.
Hon vet vad en scen är och hur man arbetar med avgränsning.
– Jag tolkar det till en Excelruta, och så håller jag mig inom den rutan och skriver det jag ser.
I den rutan hittade hon ett “flow” den här sena vårkvällen, och medan mörkret tätnade över viken där utanför satt hon kvar i sin bubbla i skenet av en enda lampa och bara skrev.
Som kommentar på den inlämnade texten skrev läraren “skriv färdigt!”. En uppmaning som Cecilia tog på allvar.
Första boken kom ut
Hon träffade också andra skrivande vänner i olika forum, och tillsammans med en av dem startade hon en podd om skrivande.
Och hela tiden jobbade hon mot målet att få färdigt sin bok.
Den kom ut 2021 med titeln I vikens mörker, och blev den första i Västerviksserien. Boken gavs ut på ett hybridförlag, vilket innebär att författaren betalar för att få förlagets professionella hjälp att skapa en bok av ett manus.
– Jag var väldigt nöjd och lärde mig massor om processen.
Eftersom produktion och ekonomi är någonting som Cecilia förstår sig på valde hon att ge ut nästa bok helt själv. Det gick också bra. Samtidigt var det väldigt mycket jobb.
Nu, efter fem böcker, har hon äntligen fått kontrakt på utgivning hos ett etablerat förlag, och där skapar hon en helt ny serie utöver de tidigare som har haft Västervik som utgångspunkt. I nya boken ”Klenvirke” är det skogarna runt Norrlandet som står i fokus.
– Jag känner att jag har i mig två böcker per år.
Inte svårt att sälja
För den som ger ut böcker på egen hand är försäljning ofta en hög tröskel att ta sig över. Cecilia har under de senaste åren sålt sina böcker på mängder av marknader och festivaler. Hon medger att det här med sälj kan vara komplicerat för många, men för henne är det inte svårt.
– Många bokhandlare försvinner, och det är lättare om boken kommer till läsaren än tvärtom, säger hon. Läsare vill ha tips på vad de ska läsa, för det finns så enormt mycket att välja på. Om jag då kan få berätta om mina böcker och de hittar något de tycker om, så har vi ju båda vunnit på det. Om de inte köper så har vi i alla fall fått en trevlig pratstund.
Idag driver Cecilia två poddar, utöver den om skrivande tillsammans med Malin Lundskog också en om hur bokbranschen fungerar i samarbete med Malin Wall på Erik Hultgrens bokhandel i Västervik. Efter intervjun slinker vi in där för att ta några foton, och Cecilia hamnar genast i engagerade samtal med sina vänner.
– I alla mina böcker finns en bokhandel med på något sätt, säger hon nöjt.
