Anders Johansson är författare och fotograf som har skrivit 145 böcker. I år firar han 50 år sedan debuten. Fortfarande är frågorna om djuretik och glädjen i att formulera sig det som driver honom.
Det är trångt kring bokborden på Kalmar stadsbibliotek denna lördag i november, när den första lokala bokmässan arrangeras. I salen Stora Hatten har Anders Johansson precis presenterat sin senaste bok, som handlar om Kalmar. Han har visat bilder från förr, om färjedamen Nina Lundgren med sin båt Göta, och andra karaktärer från kuststadens historia. Rummet var fullt till bristningsgränsen, många fick stå utmed väggarna. Att Anders Johansson har en trogen läsekrets är uppenbart.
Nu sitter vi vid hans bokbord för att samtala om hans författarskap. Vi avbryts då och då av någon som vill köpa en bok eller bara hälsa.
– Tack för fina utflyktstips kring Allgunnen!
Skulle bli psykolog
Att Anders Johansson skulle bli författare med fokus på Öland och Kalmar var inte någon utstakad väg från början. Han föddes i Västerås 1947 och studerade sedan i Uppsala och Umeå. Huvudämnet var sociologi, som han tog en filosofie kandidat i, och han läste också socialantropologi, pedagogik och psykologi.
– Min plan var att bli psykolog, men jag hoppade av, berättar Anders. Jag var alldeles för ung, och jag insåg att det var vansinnigt att bli psykolog i tjugoårsåldern.
Dessutom fanns det sådant inom medicinen som han reagerade starkt emot, inte minst djurförsök.
– Jag har alltid varit en stor djurvän. Det är svårt att säga var det kommer ifrån, men jag har alltid tagit djurens parti.
Det var fågelskådningen som lockade honom att flytta ner till Öland och Kalmartrakten. Han har också släktrötter i Tingsryd i Kronoberg.
– Min morfar kom därifrån, och mina erfarenheter från Småland var väldigt goda.
Även det småländska litterära arvet var något som drog.
– Jag har alltid varit förtjust i Vilhelm Moberg, och jag har skrivit en bok om honom också.
Femtio år som författare
Skrivandet hade han börjat med i unga år, då han fick sina kåserier om naturen publicerade i Vestmanlands Läns Tidning. I Kalmar fick han jobb som journalist på Kalmar Läns Tidning och blev kvar där i några år, innan han gick över till det egna författandet på heltid.
Den första boken hette Arbetshästen och gavs ut 1976 – han firar alltså femtio år som författare just i år.
– En kompis till mig som var fotograf hade tagit några bilder och frågade om jag kunde skriva texter till dem, berättar Anders. Det blev uppskattat och boken sålde bra.
Därefter fortsatte skrivandet av bara farten.
Den första diktsamlingen var Under träden som han gav ut 1983, med både lyrik och prosalyrik.
– Den blev mycket uppmärksammad och jag minns att DN skrev snällt om den, säger han.
Under träden kom att bli den första delen i en trilogi, och sedan dess har essä, betraktelse, prosa och lyrik varvats i författarskapet. Oavsett vilken genre han skriver inom så är ordvalen och meningarna noga utvalda.
– Formuleringsglädjen är en del av drivkraften.
I början av sitt författarskap skrev han mer dokumentära böcker, men nu är han inte längre lika road av det.
– Det ger inte utrymme för språket på samma sätt.
Viktigt med det vackra
För Anders har det också hela tiden varit viktigt att hans böcker är vackra. Därför hoppade han efter ett tag av från de etablerade förlag som han tidigare hade blivit utgiven på och började publicera sina böcker själv.
– Jag vill ha koll på hela processen, säger han.
Nackdelen är att han då även måste sköta distribution och marknadsföring, något som han inte heller är lika road av som förr.
– Å andra sidan är jag till viss del så inarbetad nu att mina böcker säljer ändå.
De flesta av Anders Johanssons böcker innehåller också fotografier.
– Fotografi har jag hållit på med sedan tioårsåldern, då jag fick min första kamera, berättar han.
Samspelet mellan text och foto är viktigt.
– Det ena ger det andra, konstaterar han. Det är inte så vanligt att arbeta på det sättet med både foto och text.
Trivs med katter
Vid en ytlig blick på listan över de 145 böcker som Anders Johansson har skrivit ser det ut som om han uppehåller sig mycket vid det lokala, men han betonar att hans teman är universella.
– De går utanför provinsen. En ölansbo är samtidigt något annat också.
Genom hela hans författarskap löper lojaliteten med djuren som en källåder.
– Djuretik och förhållandet mellan människa och djur är det övergripande temat i mitt skrivande, inte minst i dikterna. Men det går igen i nästan allt, säger han.
Just nu jobbar han med två nya djurböcker. Den ena handlar om de djur han har mött genom åren. Den andra om katterna i hans liv.
– Jag trivs väldigt bra tillsammans med katter. Jag kan inte tänka mig att inte ha katter i mitt liv.
Båda böckerna ska hinna komma ut före jul.
Djuren är individer
Intresset för såväl historia som djur och natur har också lett honom till att skriva en bok om Linné, som katalogiserade naturen.
– Han tvingade in den i formler, i arter. Arter är ju en mänsklig kategori, de finns inte i naturen. Där finns bara individer, säger Anders och förundras över att vi enbart kan se individer hos vårt eget släkte och inte bland djuren.
– Jag är inte överdrivet förtjust i biologernas syn på naturen, den är alldeles för enkelriktad.
Så tar han fram en bunt lösa utskrifter och visar.
– Jag har haft lite svårt att sova de senaste två veckorna, och då har jag börjat skriva lyrik igen, berättar han. Så det lutar åt att det blir en till diktbok snart också.
Han tar fram ett papper ur bunten.
– Den här kom jag att tänka på nu.
Och jag läser tyst mitt i bokmässans högljudda brus:
Det finns en annan sida av berättelsen.
När det plågade djuret ser på mig.
När försökshunden
slickar bödelns hand.
När ett djur som transporterats till slakteriet
ivrigt sträcker huvudet utanför gallret
för att se ut.
Publikens förväntansfulla mummel
strax innan ridån går upp.
Carolina Klintefelt

